Fallet med tjuvjakt i Savolax utmanar jägarens identitet

Finlands största rättegång om tjuvjakt, den s.k. Savukukko, har väckt livlig diskussion om jaktens etik, berättigande och förekomsten av olagligheter. Samtidigt har många jägare självkritiskt funderat över sin egen inställning till tjuvjakt: hur skulle jag själv agera om motsvarande brottslighet framkom i min närmaste krets?

Jakt är en av de mest reglerade hobbyerna i vårt land. En omfattande jägarexamen som omfattar lagstiftning, artkännedom och jaktsätt, ett delvis obligatoriskt skjutprov samt en hög organisationsgrad i jaktföreningarna har i Finland som helhet bildat en högklassig och disciplinerad jaktkultur som respekterar och förstår naturen.

Denna bakgrund skapar en stark spänning för de argument som de dömda för tjuvjakt framförde som motiv för olagligheter mot både vilt och fridlysta arter: missnöje med politiken och lagstiftningen om stora rovdjur, försvårad hundjakt, liten risk för att bli fast, rovdjur, starka jaktbeten, spänning.

På ett allmänt plan och av jägarorganisationerna fördöms tjuvjakten självklart, men vid lägerelden och i offentligheten får dessa motiv också förståelse.

Det är kvantitativt svårt att uppskatta tjuvjakt som dold brottslighet. Tjuvjakten i Savolax avslöjades i det första skedet av de fall av älgfällning som Forststyrelsens jakt- och fiskeövervakning utrett, i regel inte genom att utreda organiserad och långvarig verksamhet. Efter det tidigare mer omfattande fallet med tjuvjakt på vargar i Perho för cirka 10 år sedan har till exempel olagliga förluster av varg konstaterats regelbundet. Till skillnad från många typer av brottslighet kan tröskeln för att anmäla tjuvjakt till polisen vara hög i närsamhället. Myndigheterna, jaktvårdsföreningarna, jaktföreningarna och markägarna har även i fortsättningen ett uppenbart behov av att övervaka jakten.

Att som jägare läsa om olagligheter i fallet om tjuvjakt i Savolax lyfter fram skamkänslor kring den stämpel som den personligt viktiga hobbyn får. Fallet eliminerar dock inte huvudströmningen av jakt som hobby, såsom kunskapsbaserad, hållbar beskattning av viltbestånden, förbättring av livsmiljöerna, den sociala nyttan av talkoarbete och gemensamma jakter samt god förvaltningssed. Dessa styrkor skuggas av tjuvjakten och hotar att försämra den höga och stabila acceptansen för jakt. Samhällelig acceptans är i sista hand den faktor som garanterar jaktens framtid i vårt land.

Texten har ursprungligen publicerats i Maaseudun Tulevaisuus den 26.2.2025. "De som anklagas" har ändrats till "de dömda".