Jakt i naturskyddsområden

Naturvårdslagen delar in skyddsområdena i tre huvudtyper: nationalparker, naturreservat och övriga naturskyddsområden såsom Natura 2000. I nationalparkerna i Norra Finland är det i allmänhet tillåtet att jaga för ortsborna. Läs mer om ortsbornas jakträtter i sidan Jakt i Norra Finland. I Södra Finland är det i allmänhet förbjudet att jaga i nationalparker. Älgjakt kan i vissa fall tillåtas, liksom vissa jaktformer i en del parker, till exempel jakt av främmande rovdjur för skyddet av fåglar. I hela landet är det i allmänhet förbjudet att jaga i narturreservat. I myrskyddsområdena är det däremot ofta tillåtet att jaga, medan begränsningarna är striktare i gamla skogar och lundskyddsområden.

I naturskyddsområdena är målet att trygga naturens mångfald samt skydda naturtyperna och de vilda arterna. Detta mål är gemensamt för såväl naturvård som jakt och fisk, som grundar sig på en hållbar användning av vilt- och fiskstammarnas naturliga avkastning.

I skyddsområden där jakt är tillåten kan jakten vid behov begränsas till exempel regionalt, tidsmässigt eller enligt art. Skyddsområden eller delar av dem kan inrättas som fredningsområden för viltet, ofta som en del av ett större område. Vid planeringen av jaktbegränsningar beaktas skyddsmålen, skötseln av viltstammarna och andra användningsformer.

I samband med inrättandet av skyddsområden avgörs också vilka jaktarrangemang som gäller i områdena. Under den här författningsberedningen ber man också olika lokala aktörer, inklusive jägarna, om deras åsikter om skyddet samt om samordningen av olika användningsformer. Miljöministeriet och Forststyrelsens informerar om saken när författningsberedningen blir aktuell i ett område.

Vidsträckta områden som ännu inte är skyddade i lagen har också reserverats för skydd. Inrättandet av dessa områden som lagstadgade naturskyddsområden inleddes 2011 och fortsätter än idag på olika håll i landet under ledning av Miljöministeriet. Arbetet berör totalt cirka 670 000 hektar områden som ägs av staten.